Jag dricker morgonkaffe och betalar
räkningar. Om en timme ska jag gå till gymmet och köra ett pass
med PT-Stefan.
Senare hoppas jag på att få med mig
stora sonen till Solna Centrum. Jag börjar känna mig laddad för
att fixa ramar till fyra tavlor som legat här och samlat damm sen
förra sommaren. Jag har ju faktiskt presentkort på Gallerix att
använda...kanske händer det idag...kanske inte.
Det
bökiga med det är att jag måste ta med mig en annan tavla hemifrån
för att ram och passepartout ska bli likadan på en av de där "nya"
tavlorna. Det är kanske inte så bökigt nu när jag själv ser vad
jag skrivit här. Men sällskap vill jag ha i alla fall. Det är
lättare med sällskap.
Ju
mer jag lär mig om mig själv desto underligare framstår jag.
Ibland är jag stark och vill helst vara ensam när jag ska göra
vissa saker. Ibland känner jag mig som ett barn som måste ha mamma
med. Vissa aktiviteter frambringar en sån obeskrivlig ångest, som
det här med tavlorna. Jag ser inte nån logik i det så därför kan
jag inte analysera det så bra. Alltså olika från dag till dag som
jag kan se det.
 |
| Foto:Privat |
Det är alltså den där gröna "Miró"-tavlan som ska ha en likadan ram som de som är på väggen. Den ska ju hänga där i hålet som uppstod när jag möblerade om. I stället för att hänga om tavlorna köpte jag en till. Fick åka ända till Barcelona för det. De andra tre vet jag inte vart jag ska hänga ännu.
 |
Foto:Privat
|
Som sagt...idag kanske det händer...eller inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar