Jag klarar inte mer...nu lägger jag ner...

Jag älskar att läsa. Men jag kan inte alltid göra det. Vissa perioder går det inte att koppla av och fokusera på en bok hur bra den än är. Förr kunde jag inte begripa varför det var så. Nu efter diagnosen och mina nya kunskaper om psykisk hälsa och hur jag fungerar så förstår jag bättre och behöver inte fundera så mycket på det. Jag läser när det funkar och låter bli när det inte funkar. Inte svårare än så. Just nu är jag inne i en läsperiod. Det hänger nog i hop med men egendiagnostiserade hypomani. Jag får så mycket gjort och har så mycket energi just nu att ett par böcker slinker med av bara farten. Härligt!

En speciell vän till mig rekommenderade Buthler och Öhrlunds böcker. Det är kriminalromaner med en väldigt sjuk och psykologisk twist. Jag gillar inte att läsa svenska deckare normalt sett då jag tycker alla är likadana och är väldigt förutsägbara. Tråkigt och tjatigt tycker jag att det är. Men eftersom han bad mig så började jag läsa "En nästan vanlig man". Efter den var tanken att jag skulle läsa "Grannen" som är nästa bok i serien. Men jag klarar det inte. Flera gånger har jag mått så jäkla dåligt av det som händer i boken, jag får fruktansvärd ångest och mår illa rent fysiskt. Jag har aldrig varit med om något liknande förut. Vad rör sig egentligen i huvudet på de där två författarna? Jag har cirka 100 sidor kvar på boken men lägger ner nu. Min vän får berätta hur det går för alla inblandade. Jag tänker inte läsa färdigt och båda böckerna åkte in i bokhyllan nyss.

Foto:Privat

Nu blir det en Marian Keyes-bok. Lättläst och och lite feelgood behöver jag just nu för att återfå balansen.

Jag har även bestämt mig för att jag ska läsa "Don Quijote". Det är så många som refererar till den men få som läst den märker jag när jag frågar. Jag tänker därför läsa den för att det känns bra att ha läst nån klassiker i alla fall. Dessutom ligger den mig varmt om hjärtat då det handlar om Spanien och om en man som  lever i sin egen värld. Men den är rent språkligt lite tungläst och jag har bara kommit en bit. Det är en sån bok som man läser några sidor i emellanåt. Den är väger rätt mycket också så den är inget man släpar med sig på bussen.