Höstplaner

Jag är lite dagvill...på ett bra sätt...jag har liksom söndag i kroppen idag fast det är lördag. Det är bra för jag ska börja jobba på måndag efter nästan fyra veckors semester. Då har jag en dag till på mig att förbereda allt.

Torsdag och fredag har jag haft ångest för att börja jobba, för att det snart är höst, för att semestern gick så fort. Men just i skrivande stund i alla fall har jag inte det. Utan att jag bestämmer det själv så börjar en massa planer ta form i mitt huvud. Planer på vad jag ska ägna hösten åt.

Foto:Privat
Det är Barcelona sett från havet. Jag tänkte lägga en höstbild här men där
gick gränsen för hur bra det är att semestern är slut.

Förutom att jag ska jobba och att det kommer hända en hel del nytt på jobbet som kommer sätta mig på prov så ska jag för första gången i mitt liv lägga upp planer för min fritid.

När jag har semester så får jag ingenting gjort som man tänker att man ska göra när man är ledig. Jag har till exempel inte läst alla dom där böckerna om mat som jag trodde jag skulle läsa. Dom ligger och har blivit alldeles dammiga här på mitt skrivbord.

Så nu har det i mitt huvud börjat ta form nån slags lista på vad som gäller för mig i höst. Så här ser den ut ungefär:

• Läsa matböckerna och fundera på vad jag kan göra med de nya kunskaperna
• Lägga upp ett träningsprogram med Stefan (jag ska träna mycket själv har jag tänkt men kommer träffa Stefan då och då för hjälp och för att lära mig nytt)
• Lägga upp en kostplan så att jag blir av med de sista "envisa" kilona som hänger kvar
• Skaffa en ny tatuering (en tanke har tagit form i huvudet, det är bara lite finslipning kvar)
• Ta min psykiska hälsa på allvar och jobba lite mer med den så jag får mer kontroll på den (går det?)
• Skriva här i bloggen om hur det går (att skriva här hjälper mig massor)

Bild:Google

Den här semestern har varit jätterolig och känns lång och innehållsrik. Jag saknar inget tror jag. Förutom rutiner.

Foto:Google

Jag har lärt mig en sak om mig själv sen jag fick diagnosen, att jag funkar och mår bäst när rutinerna är fasta. Även om spontanitet och udda aktiviteter är härliga och stimulerande så blir jag speedad och lite tjohejsan i måendet. Det kommer liksom lite surt efteråt. Men ändå är det värt det. Jag tror det är precis det som är mitt ADHD-dilemma. Jag älskar att göra kul saker och det triggar mig och just då är jag kung över världen och sen kommer smällen efteråt. Rutinerna är bra och får mig att vara mer jämn men det blir lite tråkigt i längden. Då behöver min ADHD något upptåg för att få den delen av mig tillfredsställd. Jag behöver nog båda delarna. Det är bara viktigt att jag nu börjar lära mig vad som händer med mig. Då är jag beredd på smällarna.

Dela gärna min blogg om du tror att nån du känner vill läsa.

E-posta mig om du vill berätta något eller ställa frågor utan att skriva i kommentarsfältet: inifranochut@outlook.com