Jag gick ut som vanligt på min PW-runda. Jag klättrade upp för Hagakullen och på vägen ner brukar jag gå genom ganska snårig terräng innan jag kommer ut på gångvägen. Idag fick jag en konstig känsla där. Jag tänkte att jag inte borde gå där. Tänk om jag snavar över en död människa eller nånting sånt. Jag tänkte att jag inte skulle vilja vara med om en sån händelse. Sen skakade jag av mig känslan och traskade in i skogen. Någon minut senare pep min mobil till och jag hade fått ett SMS. Det kom från en vän vars nära och oerhört kära släkting gått bort på morgonen. Jag blev så ledsen för hennes skull. Det blev så sorgligt där mitt i skogen och känslan av död var så nära. Mina tårar rann när jag gick vidare. Lite skönt så där att få gråta för någon annan. Samtidigt tyckte jag att det kändes så obehagligt att jag känt döden redan innan.
![]() |
| Bild:Google |
Efter ett tag träffade jag på en äldre man. Han stod vid sidan av gångvägen med sina gåstavar och tittade in i snåren. Jag brukar inte bry mig om andra människor under min träningsrundor men nånting med den här mannen fångade min uppmärksamhet. Jag har ju hög musik på när jag går men jag såg att han tittade tillbaka och hans läppar rörde sig. Jag tog ur lurarna och han ville prata om de jättelika tistlar sm växer där bakom Haga slott. Ja, dom är magnifika svarade jag och han pratade vidare om vilken härlig morgon det var och jag kunde bara hålla med. Sen sa han hej och stegade in i skogen men jag kände mig så glad att jag stannat och prata med honom. Jag får för mig att det var värt något för oss båda.
![]() |
| Foto:Google |
Jag gick vidare, med en lite bättre känsla i kroppen men jag hade fortfarande en oro som inte vill släppa riktigt. Längre in i parken fick jag plötsligt syn på en ambulans, en akutbil, en brandbil och ett par andra bilar som stod längs gångvägen. Jag var nära och visste inte om jag skulle vända eller gå förbi. Nånting i en vill veta, nånting annat vill inte. Så jag gick vidare. Jag ångrade mig nästan för jag förstod ju innerst inne att jag skulle få se någon som fått hjärtstopp. Alla bilarna tydde på SALSA-larm och vid vägkanten låg en äldre man och fick hjärt-räddning. Flera personer stod vid sidan av så jag gick bara förbi.
Ännu en gång hade döden varit så nära trots att jag vet inte hur det gick för den gamla mannen. Jag låtsas att han mår bra nu. Annars blev det lite för mycket död och sorg på en och samma dag.
Men jag blev ändå påmind om döden på ett väldigt påtagligt sätt. Jag vet inte vad jag vill med det här mer än att beskriva hur jag kände mig större delen av dagen. Det blev så många tankar och känslor och jag vet inte ännu vart jag ska göra av dom. Hur jag ska hantera det. Det blev bara väldigt starkt alltihop.
Ta hand om varandra!
![]() |
| Bild:Google |
Här kan ni läsa om SALSA (LÄNK)
Dela gärna min blogg om du tror att nån du känner vill läsa.
E-posta mig om du vill: inifranochut@outlook.com
.jpg)


Kramar om.
SvaraRaderaFick likn känsla innan jag gick in till en vårdtagare, blev att skicka in hen med ambulans den dagen...
Tidigare den morgonen prat med en kollega om just denna o just då pajade glödlampan ovanför oss o jag fick jätte obehaglig rysning genom hela kroppen så håren på armarna reste sig....
Det är lite fascinerande att man kan känna det på sig. Kram
Radera