Konsert eller Bio - ett ADHD-krux

Ikväll och ett par kvällar till spelar Bruce Springsteen på Friends Arena här bredvid...om någon nu skulle ha missat det. Jag känner många som ska gå och som tålmodigt väntat länge sen de köpte sina biljetter. De har sett fram emot detta så länge och kommer stå där och hoppa och sjunga med och dansa, precis som man gör på konsert. Inget konstigt med det. Men jag gillar inte att gå på konsert. Jag orkar inte koncentrera mig så länge och blir rastlös. Hur bra än artisten är. Ännu har ingen artist lyckats fånga min uppmärksamhet en hel konsert. Utom möjligtvis Magnus Uggla som jag var och kollade med min vän U för många år sedan. Bob Marley 1979 älskade jag, men den räknas inte för det var på Grönan och där kunde man köpa lotter eller åka nån attraktion samtidigt.

Foto:Google

Krogshower går bra. Där käkar man samtidigt och kan gå till baren eller på toa mitt i utan att det blir för bökigt. Då kan jag fokusera utan att det börjar krypa i kroppen och att jag måste hitta något annat som stimulerar min hyperaktiva hjärna.

Bio är en annan sån där sak som jag inte gillar så mycket. Jag gick jättemycket på bio som ung och har funderat mycket över det nu. Men egentligen var det nog bara en grej jag gjorde av sociala skäl. Att hänga med kompisarna och kolla bio på söndagskvällarna. Men jag var inte överförtjust då heller.

Foto:Google

Men ibland går det bra. Om filmen är tillräckligt fängslande så kan jag sitta en hel film, men då ska den vara bra. De som ska ifrågasätta ADHD eller andra NPF-diagnoser hela tiden brukar hävda att om man kan sitta still under en film så kan man göra det under vilken som helst. Men det fungerar inte så. När uppmärksamheten hela tiden påkallas av precis allt som händer runt omkring så ska det mycket till innan vi kan fokusera så länge i en följd. Men ibland går det, när det är något som verkligen lockar.

Det kan vara en bra sak att tänka på om ni har folk i er omgivning som har nån NPF-diagnos. Vi hittar inte på. Folk tror att man tröttnar och vill leta efter något roligare. Men så är det inte utan man letar efter något som kan stimulera och på nåt sätt tillfredsställa aktiviteten i hjärnan. Den kräver nya intryck hela tiden. Samtidigt som de nya intrycken tröttar ut. Jag kan inte förklara det bättre än så här. För det är ju fortfarande nytt för mig att identifiera vad som är jag och vad som är min ADHD.

Men jag är på god väg. Om än en slingrig sådan.

Foto:Google