Run Barbro! Run!

När jag började träna i september 2012 så var det med ett enormt mentalt motstånd. Jag har (hade delvis) nämligen för mig att jag inte kan sånt. Träna alltså. Jag kan inte göra de olika övningarna och det berodde på en massa olika hjärnspöken och mentala spärrar som mitt huvud är fullt av.

Jag är ju inte en människa som tränar och är sund!

Så har min självbild sett ut i stort sett hela livet. Att vara lite överviktig (många gånger väldigt mycket överviktig) har bara varit en bekräftelse på det.

Sakta men säkert håller jag på att jobba bort det här, lite i taget, två steg fram och ett steg bak. Jag pratar mycket med PT-Stefan som säger emot alla sådana tankar som jag kan komma på. Det kräver mer mentalt av mig att klara det här än vad det faktiskt gör fysiskt. Min kropp gör det den blir tillsagd nu för tiden trots att hjärnan protesterar. Jag är numer en människa som tränar. Jag har kanske alltid varit det men av någon anledning har jag inte tillåtit mig.

Bild:Google

Just nu jobbar jag jättehårt med mitt motstånd för att springa. Varje gång jag tänker att jag ska utveckla mina morgon-PW till springrundor har mitt huvud protesterat något så vansinnigt. Jag har provat några gånger men det tar liksom stopp. Jag har funderat jättemycket på vad det handlar om och delvis är det att jag tidigare varit för tung. Belastningen på knäna blir ju större när man springer och är man tung är det ju inte så härligt.

Men nu är jag ju inte så tung längre, dessutom så har jag fått väldigt starka ben. Så nu handlar det bara om men mentala motvilja och den är stark ska ni veta. Jag har enorma diskussioner med mig själv varje morgon.

-Spring en liten bit nu!

-Nej, det känns konstigt.

-Vadå konstigt?

-Jag vet inte, konstigt bara.

-Men herregud, spring bara!!!

Motståndaren förlorade! Jag började springa. Först sprang jag en liten bit. Gick fort tills jag hämtat andan och sen sprang jag igen. Så där höll jag på så mitt vanliga morgonpass tog drygt tio minuter kortare tid än vanligt. Nästa morgon testade jag att springa längre, det gick också jättebra. Idag gick det inte lika bra för jag har fått träningsvärk på helt andra ställen än vanligt. Men imorgon ska jag på det igen.

Det kanske inte är "jättekul" att springa men det är en härlig känsla att ha övervunnit en mental spärr. Dessutom är det ju bra träning och ytterligare en variation i mitt träningsupplägg.

Foto:Google