PW-beroende

Ni som följer mig här vet att jag går ut och tar en morgon-PW på 45-60 minuter varje dag före frukost. På helgerna blir det ibland närmare 1,5 timme. Det finns förstås undantag men det är huvudregeln, PW varje dag. Jag dricker ett stort glas vatten och kaver på mig så mycket kläder som vädret kräver. Att promenera, oavsett takt, är väldigt bra för hälsan. För mig har morgon-PW flera vinster.

För det första så är det ju bra motion rent fysiskt, jag går fort så jag får upp flåset och svetten rinner. För det andra är det fantastiskt rent mentalt. När jag vaknar, och det är jag ju inte ensam om, så är jag helt väck i skallen. Drömmar jag haft under natten hänger kvar och snurrar till tankarna. I natt var det värre än vanligt. Jag vaknade mitt i en galen dröm i morse och visste knappt var jag var nånstans när klockan ringde. Då tar det tid att koppla in rätt funktioner där uppe i hjärnkontoret. Samtidigt som drömmen ligger kvar och skvalpar så snurrar ju tankar om verkliga saker och blandas med det där. Att då försöka ta något slags beslut eller fundera på något som ska göras är ju helt meningslöst. Det är svårt och blir oftast fel. 

Sen jag började med promenaderna, i augusti 2012, så har jag lärt mig att inte bry mig om den där morgonröran i huvudet. Jag drar på mig kläderna och går ut. Jag har hög musik med bra tempo i lurarna och bara går iväg.

Foto:Privat

Under PWn's gång börjar allt det där reda ut sig av sig självt. Kroppen och hjärnan kommer igång och i ordning. Så när jag kommer hem igen känner jag mig oftast pigg, klar i skallen och redo för dagen. Då är jag också jättehungrig, vilket jag aldrig var på mornarna i mitt tidigare liv. 

Här är ett exempel på vad jag äter till frukost. Fotot är från i somras då jag åt frukost på balkongen...åh vad jag längtar till det nu då!

Foto:Privat

Gilla Inifrån och ut på Facebook HÄR (LÄNK)