...så låg jag där. Jag har gått hela låååånga vintern och varit rädd för att halka omkull. Jag har slitit ut tre par broddar och jag har inte en endaste gång ramlat. Jag har kanske halkat till lite. Ni vet precis så där så man tror man ska ramla och hela kroppen spänner sig. Men jag har inte trillat omkull. Jag har fått träna stabilitet på gymmet vilket har givit resultat. Jag kan, om jag koncentrerar mig på balans och stabilitet, gå över ett område med is utan att halka.
Men med tanke på att det borde vara vår nu ska har jag antagligen släppt på uppmärksamheten och då händer det.
Först på Hagaparkens parkering. Sen på vägen hem på gångvägen. Däremellan hade jag hjälpt en kille som råkade ut för samma öde. Uppe på Hagakullen kom han utspringande några meter framför mig. Han satte fart ner för vägen och ut på den största isfläcken som ligger kvar där. Jag hann tänka att det där kommer sluta illa men sen tänkte jag att han förstås har broddar...det hade han inte kan jag säga. Han föll som en fura och halkade iväg. Det gick bra sa han. Sen gick jag som sagt och gjorde samma...för andra gången.
Jag har fotograferat de båda olycksplatserna nedan. Det värsta är nog att jag slog hål på knät på mina favoritträningstights.
 |
| Foto:Privat |
Men bortsett från alla olyckor som kantade min morgonträning så gick jag upp för den jäkligt branta backen tre gånger idag. Först två gånger direkt efter varandra. Jag går ner för en annan backe som inte är lika brant och så upp igen. Sen blev det lite för skakigt i benen så jag tog en snabb PW i cirka 30 minuter och sen klättrade jag upp en tredje gång. Riktigt tufft men jag är jättenöjd över min insats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar