Translate

09 februari 2013

Provrumsångest

Att vara enormt överviktig och vara tvungen att köpa nya kläder är plågsamt.

Att ha gått ner 25 kilo och vara tvungen att köpa nya kläder är lättare, men inte så härligt som man kan tro.

För det första så ska jag ju gå ner mer, så jag ska inte handla så mycket, bara så jag har ett tag. För det andra är det lika jobbigt att krångla av och på kläder i en provhytt oavsett vikt. För det tredje så är det inte säkert att man hittar kläder som passar även om det finns mer att välja på.

Jag fick med mig min syster Agneta till Solna Centrum idag. Målet var att hitta ett par byxor och en eller flera BH'ar. Vi betade av affär efter affär och till slut kom jag hem med ett par svarta jeans som är lite tajta men då håller dom ett tag. Två BH och tre par trosor.

Foto:Privat


Jag verkar vara lite emellan storlekar på något vis. Jag är också emellan avdelningarna för "stora" och för "normala". Jag vet heller inte vilken stil jag har längre. Senast jag hade en stil som jag gillade och som jag hade kropp till var på 80-talet.

Tror inte att den stilen skulle funka nu riktigt men jag gillade den. Sydde kläder själv som värsta Lena Philipsson. På den högra bilden har jag lösnäsa kan jag meddela. Färgen på håret har jag heller aldrig haft, måste vara något fototekniskt som har med den eon av tid att göra som förflutit sedan fotot togs.

Den uppmärksamma ser kanske också att jag har en cigarett i handen på det vänstra fotot. Jag slutade 2005. Jag tycker själv det ser underligt ut.

Foto:Privat
Nedan har vi syster Agneta och jag. Stooora örhängen. Rosa ton i allt smink. Jag har på mig en skapelse i kornblå bredrandig manchester. Kortkort kjol och en kort jacka med frackflärpar bak. Jackan var rikligt dekorerad med guldfärgade knappar och kedjor.

Jag älskade 80-talet och kläderna vi hade då. Man var uppklädd jämt. Samma stuk på kläderna på jobbet som på krogen. Håret tuperade och sprayade man och till slut gick det där på nolltid. Frisyren hade liksom planterat sig i håret.

Jag får fundera på vilken stil jag ska ha framöver. Kanske ska jag ta hjälp av någon med blick för sånt. Oavsett känns det förstås bra. Det är ett angenämt problem att lösa.


Foto:Privat

6 kommentarer:

  1. ÅÅÅÅÅÅHHH!! Det här var ju mina stilidoler!
    Love ya´!

    SvaraRadera
  2. Jisses så snygga vi var...:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ff är så klart...:-D

      Radera
  3. Härligt att veta att man var stilidol en gång :)

    SvaraRadera
  4. Fina bilder! Jag var ju så knäpp så jag var punkare på 80-talet så jag såg inte alls ut så där :-)
    Provrumsångest har jag också. Jag får ofta panikattacker i ett provrum, men är jag i en mani så handlar jag i stort sett allt jag provar och det är ändå rätt mycket.... alltså trots min ångest. Lite konstigt kanske. Fast jag är ju lite konstig :-)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade en mycket kort punkperiod i slutet på 70-talet. Sen blev det glitter och pastell för hela slanten.

      Radera