Deppometer

Försök nu att tänka er en termometer som mäter mental status. Som en köttermometer som man sticker in i hjärnan...nä, det kanske inte var någon härlig bild att föreställa sig...ni får bestämma själva.

Foto:Google

Noll är normalläge. Man känner sig varken deppig eller glad, men det är ett helt okej läge. Plus är förstås glädje och minus är depp.

I går var det katastrof, då låg jag på -100 grader (jag har haft perioder i livet där jag legat på -1000 om man ska jämföra). Alla problemen jag radade upp i förra inlägget blev värre och några tillkom, antagligen som nyfikna anhängare till de första. Jag gick på jobbet och trodde jag höll på att bli sjuk. Jag var ljuskänslig och allmänt urslig...är det ett ord? I så fall stavas det så? Uschlig kanske...

När jag kom hem kändes det som om jag inte skulle klara att hålla mig upprätt i en kvart ens en gång. Men jag fixade lite käk och satte mig vid datorn.

Där hittade jag en inbjudan till en fest. Jag blev jätteglad, många av mina favoritmänniskor ska va med. Temperaturen steg med 10 direkt.

Jag funderade lite över domningarna i handen och konstaterade att dom är fysiska och jag proppade i mig antiinflammatoriska på läkares order och hängde på mig den varma vetekudden. Där steg tempen ytterligare 5 ungefär. Blev ju inte bättre, men psyket behöver ju inte bry sig om det.

Domningarna i ansiktet kommer och går och nånstans inuti mig ropar nån att det beror på stress, folk omkring mig har sagt det också, så jag får väl fundera på vad jag ska göra. Jag kan ju känna inre stress när det till synes inte finns något att vara stressad för. Ingen tempskillnad där för jag måste jobba lite på det.

Knän och rygg får vila nu. Ingen träning eller morgon-PW sedan måndag. Nästa träning blir i morgon bitti och då får vi se hur det känns. Upp 10 grader.

Sköterskan ringde aldrig angående min medicindos. Så jag bestämde själv att sänka dosen från idag. Även om det kanske inte beror på den så vet jag att jag mådde bättre när jag åt den lägre dosen. Så nu kan jag jämföra. 15 upp bara av beslutet.

Då ringde telefonen!

Foto:Google

I andra änden hör jag en glad röst som bubblar på och som bara genom sin intesitet får tempen att stiga ytterligare 10. Det var min väldigt fina vän R som ringde och ville kolla av mitt läge. Han och jag är väldigt lika på många sätt och han påminde mig om hur jag skulle tänka om vissa saker. Vi pratade jättelänge (eller för att vara sanningsenlig, han pratade jättelänge jag pratade när han drog in luft) Där har jag hittat min överman!

Tack R för samtalet, det höjde min depptemp mycket.

Jag ligger kanske på -10 nu. Det är ju helt okej faktiskt med tanke på hur läget var igår.

Bild:Google