Ljusa barndomsminnen - trots stora plågor!

När jag var liten bodde vi i ett radhus. Utanför radhuset fanns en massa nyponrosbuskhäckar. När dom blommar doftar det fantastiskt. Idag gick jag förbi en plats här i Solna där jag direkt fick minnen från förr när jag kände doften. Det kändes bra.

Foto:Privat

Det är härligt att det är det positiva jag först minns från de där buskarna. För alla minnen är inte kopplade till rosendoft. Ibland fick vi ungar där i radhuslängan för oss att ha nåt slags krig med rosenknopparna. Detta ledde till en kraftig klåda på mina händer som i sin tur ledde till sjukhusbesök. Mamma, som var den som följde med, hade inte kopplat mina svullna kliande händer till rosenknoppskrig. Hon visste antagligen inte ens att jag deltagit i ett sånt. Så när läkaren rusar in, det är så mamma berättat det, och knappt tittar på mig men ändå ger mig diagnosen skabb fick hon lite spader kan man säga.

Jag vet inte hur det är idag men på den tiden behandlade man hela familjen mot skabb. Detta gick till på så sätt att alla i familjen, fem personer, var tvungna att byta sängkläder och nattsärkar varje dag. Dessutom var vi alla fem tvungna att smörja in oss varje dag, minns inte om det räckte med en gång, i nån slags mjölkig sörja som låg som ett klet över hela kroppen. Ni anar inte hur glada mina tonårssystrar var...

Min mamma var tokig på all tvätt och livet fungerade liksom dåligt där hos familjen Andersson under tiden detta pågick. Jag minns inte hur många dagar vi höll på men en sak är säker. Mina svullna kliande händer förblev i det skicket. Ingenting hände. Envisa skabbisar kunde man kanske tro.

Efter genomförd behandling tog mamma tillbaka mig till sjukhuset där man förundrat lät en ny läkare titta på mig. I det här läget hade ju mina föräldrar anat att skabb inte var orsaken till mina plågor och frågat ut mig om mina förehavanden. Rosknoppskrig hade kommit på tal. Mamma nämnde detta för läkaren som skrev ut en salva som läkte mina händer på nåt dygn. Mamma kallade den för "guldsalva".

Det här hände en gång till, att mina händer fick den där svullna, kliande looken. Men då var boven i dramat en ny tvål som hette DUN. Den var full med god rosendoft och inte alls bra för mina händer. "Guldsalvan" åkte fram och jag var botad.

Idag passar jag mig för att hålla i rosblad i största möjliga mån. Jag vet inte om jag fortfarande är känslig men jag tänker inte ta reda på det. Vi har nämligen inget som helst minne av vad "guldsalvan" heter på riktigt. Det här är över 40 år sen så antagligen finns inte den salvan att få tag i ens en gång.

Men jag kan hålla i rosstjälkar...det kan jag.

Foto:Google

Den "finaste" bilden på skabb jag kunde hitta. Denna är en rävskabb, men dom är rätt lika.