Just nu är jag inne i en ganska konstig period psykiskt. Jag känner mig trött, trött, trött men har ändå energi. Jag vill träna och längtar till gymmet men har inte kommit iväg på några dagar. Jag har ätit alldeles fel och allt beror på att jag inte lyckats mobilisera kraft till annat än att fixa en fest vi hade här igår. Min yngsta fyllde 18 och vi hade så jättetrevligt och allt blev lyckat. Men innan en sån fest är det ångest och stök i huvudet för jag inte klarar att planera sånt här utan att ha panik då jag inte har full kontroll hela tiden.
Jag bestämde mig nu för att det får va som det blev med träning och kost nu. Inget jag kan göra något åt i alla fall. Från i morgon blir det nya tag och veckan kommer bli kanonbra.
Men åter till bloggandet...jag kommer ta en paus nu. Kanske för evigt. Jag vet faktiskt inte. Men när jag har det så här stökigt i huvudet måste jag rensa och ta bort. Just nu ger inte bloggen mig något. Förr mådde jag bra av att skriva här. Nu har det inte känts så på ett tag. Så därför vill jag skala av även den just nu.
Jag har i stället hittat Instagram som ett roligt och enkelt sätt att meddela mig och jag skulle bli jätteglad om ni vill följa mig där i stället. Där är det lite mat och lite träning och lite annat som jag gör och tänker som ni kan läsa och se.
barbro_a heter jag där. Välkomna!
Tack så jättemycket för allt jag fått tillbaka här. Det har varit värt guld för mig.
Kram och på återseende!
 |
| Bild Google |
Åh, vad jag känner igen mig i att det tar alldeles för mycket energi att planera kalas. Hade 30-årsfest x 2 förra sommaren och det gav mig månader av ångest och oro, även om det i slutändan blev jättelyckat. Tråkigt att bloggen inte ger dig något längre, men jag tycker att du ger helt rätt i att satsa på Instagram istället när du känner så. Ta hand om dig. Kram
SvaraRaderaSkönt att du förstår, tråkigt att vi måste känna så fast vi faktiskt klarar av det.
RaderaBloggen ger mig massor när det gäller responsen från alla som läser och kommenterar. Men gav ångest när det gällde att komma på nåt att skriva. Så en vacker dag kanske energin kommer tillbaka :)
Kram
Hej, det känns lite sorgset tycker jag. Jag har varken twitter eller instagram. Skulle kunna leta rätt på dig på facebook i och för sig. Det gör jag nog för vi är med i en grupp bägge två. Men jag tycket bloggandet ger mer än fb.
SvaraRaderaJag har varit i samma sits som du många gånger och funderat över det där med bloggandet. Men så har jag tänkt att jag använder det som min dagbok och att dom som vill läsa en dagbok av mig, ja det är helt okej. Så jag skriver vad jag har lust att skriva i första hand och i andra hand funderar jag lite över om det kan vara intressant för andra. Ofta hoppar jag över det sistnämnda.
I övrigt känner jag igen mycket av det du berättar i inlägget. Den där röran i huvudet och kaoset inför kalas. Exakt så är det för mig också.
Många kramar från Marielle.
Och ta det så lugnt det går! <3