Men så började sulorna ge med sig lite. Det blev nån liten glipa. Jag nonchalerade det där och tänkte att snart ska jag gå till skomakaren. Jag såg också att klackarna började slitas av men lyckades förtränga det också...till i förra veckan då ena klacken föll bort och jag gick direkt på spiken och det klapprade så högt vartannat steg jag tog. Just den dagen skulle jag resa bort och hade inga andra skor så det var bara att kliva på i förödelsen. Dagen efter var andra klacken borta också, men klapprandet var åtminstone jämnt.
Nästa dag gick jag till skomakaren. Han tittade på mig över glasögonen och jag kände mig som ett barn. Han förklarade vad jag borde ha gjort. Kommit tidigare, sulat om dom på en gång mm osv. Jo jo, det där visste ju jag svarade jag skamset.
![]() |
Foto:Privat |
Idag gick jag ock hämtade dom. Ser ut som nya, har fått en bättre sula och han har mirakulöst fixat klackarna så det inte syns att jag gick på spikarna.
Det var värt varenda krona och i alla fall varannan förmaning.
Dela gärna min blogg om du tror att nån du känner vill läsa.
E-posta mig på: inifranochut@outlook.com
Gilla Inifrån och ut på Facebook HÄR (LÄNK)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar