ADHD - när det är som värst

Jag mår väldigt konstigt just nu. Det började för ett tag sedan och jag har skrivit om det tidigare här (LÄNK). Det blev värre! I flera dagar har jag känt att alla intryck är obehagligt intensiva. När jag svarar på tilltal känner jag mig forcerad och hetsig. Tankarna i mitt huvud skriker liksom. Alla tankar är lika stora.

Allt som sker runtom blir skränigt och obehagligt. Ett tag i onsdagskväll trodde jag att jag höll på att bli galen - på riktigt. Det var väldigt nära att jag hade tänkt kontakta vården på nåt vis, jag vet inte hur. Jag tyckte inte att jag kunde hantera mig själv samtidigt som jag såg på mitt beteende mycket klart.

Jag kan ärligt säga att jag inte vet vilken av dessa upplevelser som var den riktiga. Så jag sjukanmälde mig och var hemma i torsdags. Jag gick min PW-runda. jag gjorde ett hårt pass på gymmet. Fysisk träning är bra medicin för psyket. Det tar lite udden av symptomen. Men sen gick jag som i en dvala hela dagen. Jag plockade lite här och fixade lite där...men inget vettigt blev gjort.

Bild:Google

Senare på eftermiddagen kom min syster K till undsättning. Hon har en en ny familjemedlem. En fantastisk "liten" varghundspojke på tre månader. Syster K lyssnade till mitt prat och kom med kloka svar och synpunkter. Jag har börjat lära mig att uttrycka mina tankar och upplevelser men jag tror inte att jag lyckas helt. Det är svårare än man kan tro. Man får distans till sina tankar när man hör dem själv. Den lurvige unge mannen är också fantastisk medicin för själen. Man blir lycklig av djur.

Foto:Privat

Efter det bestämde jag mig för att gå till jobbet på fredagen. Jag berättade för min chef och mina närmaste medarbetare hur jag känner mig. Det forcerade skrikiga finns fortfarande kvar i huvudet men jag känner mig lugnare och tror inte för tillfället att jag ska blir galen. Vad nu det egentligen är? Jag bad dessutom min chef som jag satt i möte med hela förmiddagen att iaktta mig om jag skulle bete mig underligt.

Jag har läget under kontroll  nu men måste ha lugn och ro omkring mig. Helst alldeles tyst om det går. Men det går ju inte. Fast jag ska vila och göra det så tyst som det går runt om mig.

Bara inte snubben med lövblåsen kommer igen. Han gick runt på gården i torsdags och väsnades när jag försökte vila...grrr

Dela gärna min blogg om du tror att nån du känner vill läsa.

Gilla Inifrån och ut på Facebook: https://www.facebook.com/barbroainifranochut?ref=hl