Igång igen...eller fortfarande kanske

Jag har kommit hem från Barcelona. Det är tur att jag har en veckas semester till så att jag har lite att glädjas åt. Att lämna Barcelona var sorg för mig. Men det är bara att börja planera och spara för nästa resa helt enkelt.

Eftersom det fortfarande bor en liten människa i mig "som inte tränar" så fick den människan "som tränar" lite ångest inför en veckas vistelse utomlands. Visst körde jag inte samma träningsupplägg som annars, inget gym till exempel. Men tre av mornarna var jag och min vän L ute och tog en gårunda på minst en timme.

Här ser ni mig på väg ut klockan sju på morgonen. Vi bodde mitt på La Rambla och på vägen mötte vi allt från Barcelonabor på väg till jobbet till folk som var på väg hem från nattklubbarna.

Foto:Privat

Vyn nedan var en av promenadstråken. Jag skulle inte ha något som helst problem att gå där varje morgon i resten av mitt liv. En härlig strandpromenad på flera kilometer som har medelhavet på ena sidan och världens vackraste stad på den andra.

Foto:Privat

Men när jag kom hem kände jag att det var dags att ta tag i mig igen på allvar. Så jag ställde klockan på sju i morse och tog en snabb PW med fottyngderna. Det kändes att jag inte varit helt igång. Det var jätteskönt.

Eftersom jag hela tiden lever med rädslan att falla tillbaka i mitt gamla liv, alltså att jag plötsligt inte ska orka fortsätta med det här nya, så är jag så glad att jag känner saknad efter träning och bra mat. Ja, jag vet att det låter konstigt, men det är ju bara en bråkdel av mitt liv som jag levt som jag gör nu. Den gamla Barbro har ju fått ha den större delen och jag vet inte om hon kan vara starkare än den nya. Fast nu känner jag mig ganska säker på att den gamla Barbro nästan flyttat ut helt för jag väntar bara på att en maskin tvätt ska bli klar, sen ska jag skutta till gymmet.

Dela gärna min blogg om du tror att nån du känner vill läsa.

E-posta mig om du vill: inifranochut@outlook.com