Barbro 0.0 - den äldre versionen

För ganska precis ett år sedan satte jag igång med mitt nya liv som innebär träning, hälsosam mat och hälsosam livsstil. Jag har flera gånger tänkt tillbaka på vad det var som fick mig att ta beslutet. Jag har tänkt att skriva om det här i bloggen tidigare men det har inte blivit av. Jag tror inte allt hade landat helt hos mig själv förrän nu så då är det svårt att berätta för andra. Nu när det gått ett år kan jag göra ett slags bokslut och sedan blicka framåt.

Här kommer första delen. Jag kommer berätta om resan i flera inlägg framöver.

Foto:Privat - Barbro - den äldre versionen

Den övervikt på dryga 40 kilo och den ohälsosamma livsstil jag hade var ju inget som kommit plötsligt. Under många år hade jag låtit mig själv förfalla. Jag behandlade mig själv ganska illa genom att äta och dricka fel och aldrig rör på mig. Jag slutade röka och snusa 2005 och använde det som ett argument för att få leva ohälsosamt. Jag hade ju ändå slutat röka liksom...det var väl ändå nåt bra?!

Med facit i hand och nya insikter så märker jag ju själv hur galet det var att tänka så. Men när övervikten blir för stor och det känns hopplöst och helt ouppnåeligt att kunna göra något åt det, då är lätt att skapa ursäkter för sig själv.

Naturligtvis fanns det ju en liten röst inne i mig som försökte säga att jag måste göra något, men den var inte så stark, bara jäkligt irriterande. Jag tänkte på flera lösningar, operation kanske...men nej, det är inte en lösning för mig visste jag.

Men så i maj 2012 skulle jag på ett läkarbesök, jag skulle göra en lättare operation på Sabbatsbergs sjukhus och skulle träffa läkaren innan. Jag fick fylla i nån blankett om min status, ni vet sjukdomar i släkten, mediciner med mera. Det fanns en rad där jag skulle fylla i vikt...jag satte ett frågetecken. Jag visste vad jag vägde men det var helt omöjligt att få ner det på pappret.

Foto:Google

Den kvinnliga läkaren tittade på mig och sen på lappen och sen på mig igen och frågade vad jag vägde.
-Jag vet inte riktigt, sa jag. Så dumt!
Till slut sa jag vad jag vägde och läkaren sa:
-Då väger du alldeles för mycket för att få opereras här, det borde din läkare som skrev remissen ha upplyst dig om.
Väger för mycket? VÄGER för mycket? Väger FÖR mycket? Väger för MYCKET?

VÄGER FÖR MYCKET!

Det var som att hon slagit till mig, hon bad om ursäkt, så dumt, det var ju inte hennes fel. Jag borde tacka henne. Men jag antar att det är jobbigt som läkare att säga nåt sånt. Jag började fråga en massa saker om det där fast jag inte vet egentligen varför.

Sen gick jag hem, jag tror jag tog en lång promenad, minns inte riktigt. Men då i det ögonblicket bestämde jag mig. ALDRIG ska någon säga till mig igen att jag är väger för mycket.

Jag började planera för mig själv hur detta skulle gå till. Äta rätt och träna var enda alternativet för mig. Dagen efter berättade jag för alla på fikarasten att efter semestern kommer jag sätta igång. Då jäklar!

Jag vet inte om dom trodde mig, jag har full förståelse för om dom inte gjorde det.

Men jag hade bestämt mig!

Jag har tidigare berättat om viljan och styrkan att förändra. Det kan ni läsa om HÄR (LÄNK)

Dela gärna min blogg om du tror att nån du känner vill läsa.

E-posta mig om du vill berätta något eller ställa frågor utan att skriva i kommentarsfältet: inifranochut@outlook.com
Följ mig på Facebook: https://www.facebook.com/barbroa