I morse skuttade jag upp 5.15 och märkte hur jag faktiskt längtat efter att få komma igång igen. Att tvinga sig sakna träning var ett smart psykologiskt drag. Jag sprang mer än halva rundan och svetten rann, pulsen slog värre än vanligt och jag NJÖT!
Nyss kom jag hem från ett tufft pass med PT-Stefan och det var kul igen och jag kände mig motiverad och stark i kroppen.
Det var väldigt härligt att komma till insikten att jag kan ta några dagars vila och komma tillbaka utan problem. Om jag någon gång tidigare försökt mig på lite motion eller kanske bantning har jag alltid känt mig misslyckad om jag brutit nån dag. Vilket sen inneburit att jag inte kommit tillbaka igen, straffat mig själv genom att intala mig att jag är värdelös på sånt och inte har karaktär och nog till och med förtjänar att va i dålig fysisk form. Jag vet att några av er vet vad jag menar.
Nu begriper jag inte ens hur jag kunnat behandla mig själv så illa.
Tjohooo nu kör vi!!
Hejja hejja :-)
SvaraRaderaHejja hejja på dig också som är duktig och PWar på. :)
Radera