Åka buss

På förmiddagen idag åkte jag buss 70 från Lilla Frösunda mot stan. Det gör jag ofta, men inte vid den här tiden. Men det har hänt några gånger tidigare, när jag har rehab-tid med träning på fredagsmorgonen.

En gång kom det på en TANT som kom stegande genom bussen med sin Dramaten-kärra. Trots att bussen inte ens var halvfull så skulle hon sitta bredvid mig. När jag åker buss eller tåg så kan jag, om det inte är så mycket folk, bre ut mig lite på min plats och platsen bredvid. Kommer det någon och vill sitta där så flyttar jag självklart på mina saker. Så även denna gång trots att bussen hade massor med lediga säten.

Foto:Google

Hon satte sig liksom lite på mig på något stökigt vis. Demonstrativt tyckte jag. Jag drog min väska till mig och flyttade in mig så gott det gick. Men efter några sekunder började hon resa lite på sig, rätta till kappan, fixa med Dramaten-kärran och flyttade sig liksom några få centimeter NÄRMARE mig...trots att jag redan sitter inklämd i fönstret och hon mer än väl har tillgång till sin del av sätet.

Foto:Google

Nu börjar jag irritera mig på henne! Hon luktar dessutom inte rosenvatten precis! Jag funderar på att flytta på mig men sitter kvar och biter ihop. Väl inne i stan hoppar jag av och glömmer historien ganska fort. Jag tror jag hinner beklaga mig lite på jobbet innan minnet begraver henne långt inne i arkivet. Tills idag!

Precis samma sak händer igen. Samma tant, samma Dramaten-kärra, samma kappa (som ska rättas till varannan minut), samma unkna doft, samma flyttande närmare och närmare...

Foto:Google

Så idag tänkte jag att jag skulle byta plats, demonstrativt!!!

Men så tänkte jag att om jag glömde förra gången så kommer jag göra det idag också. Jag skulle dessutom gå av tidigare och det fanns ingen anledning att reta upp sig mer.

Men nästa gång - nästa gång då kommer jag byta plats DEMONSTRATIVT! Så det så...