Min depression utmynnade i panikattacker och min fantastiska psykolog A på vårdcentralen försökte lära mig att hantera dessa med andningsövningar och KBT. Jag gick dit med jämna mellanrum och vi tränade och tränade och tränade. Jag fick hemläxa också, jag skulle träna andning och träna på att inte bli rädd för attackerna. Det gick inget vidare, jag klarade inte av att utföra de övningar jag fick.
Jag sa till A att det inte går för jag får inte ihop tankarna när jag ska träna, det blir KAOS i huvudet. Vi provade några gånger men jag fick inte till det. En dag sa A att hon ansåg att det vore oetiskt av henne att inte berätta att hon misstänkte att jag har ADHD.
-ADHD!?! Hahaha, skojar du? (ja man kan skratta fast man har depression)
-Nej, jag skulle vilja remittera dig vidare för en utredning, går du med på det?
Jag gick med på det. Jag hade ingen aning om vad ADHD är insåg jag, jag hade enorma fördomar men blev förstås nyfiken och började läsa om det.
I juni 2009 började jag utredas. Då startade en resa som jag trodde skulle bli kort. Men jag har stött på en massa hinder på vägen. Det kommer jag också berätta om senare när jag känner att det passar. Det tog drygt 3 år innan jag fick min diagnos. Men under den tiden lärde jag mig mer och mer och inser att en vuxen kvinna har svårt att få diagnos av en massa olika skäl. Men en stor orsak är att för att det ska kunna diagnostiseras som ADHD ska symptomen uppträtt före 7 års ålder. Flickor och pojkar skiljer sig åt i symptomen som barn och då kan det vara svårt att så långt i efterhand fastställa hur livet såg ut som liten flicka.
Klicka gärna på länkarna och läs mer.
http://user.tninet.se/~fxg297r/flickor_symtom.htm
Flickor och kvinnor med adhd/add - www.lul.se
ADHD-symptom
Bild:Google |
Bra skrivet!
SvaraRaderaTack <3
SvaraRadera